Step Up Revolution (Dans, Drama, Musik, Romantik): 

Emily är beredd att offra allt för dansen, något som hennes pappa inte kan förstå och acceptera. Så när tillfället ges går hon bakom ryggen på sin pappa och blir en medlem i dansgruppen The Mob. Det hela börjar rätt så harmlöst men när det kommer till att välja sida så hamnar Emily så småningom i kläm.

 

 

Kärt barn har många namn heter det ju och just därför så måste någon vara lite extra kär i Step Up Revolution, en film som råkar ha en himla massa namn i bakfickan. Från första början så skulle filmen heta Step Up 4Ever, sedan blev det Step Up 4: Miami Heat och slutligen landade det på Step Up Revolution. Detta är den fjärde filmen i skaran och jag undrar varför de inte kan lära sig att sluta när de ligger på topp. Step Up, Step Up 2: The Street och Step Up 3D är alla bra filmer men det är helt klart den första filmen som tar hem segern och det blir också Step Up Revolution som drar ner dom i gyttjan, eller åtminstone sig själv.

 

Filmen faller platt men räddas av dansen.

 

Tyvärr så berör Step Up Revolution's historia mig inte ett skit, men det gör däremot dansen. Den är så vacker på sina ställen att jag nästan börjar gråta, men annars så finns här inget som lockar mig. Precis som handlingen så är även skådespelet rätt så dåligt och det gör även att filmen inte blir vidare trovärdig. Det finns dessutom stora ologiska moment i filmen som jag bara inte kan får ihop. T.ex så hjälper Emily (Kathryn McCormick) dansgruppen The Mob genom att gå bakom ryggen på sin pappa då han hotar att riva ner deras bostadsområde samtidigt som hon döljer sin rätta identitet för gruppens dansare. Men när dangruppen får reda på att Emily är Mr. Anderson's (Peter Gallagher) dotter så glömmer de allt som hon har gjort och avslöja hennes snedsteg, vilket inte bara sätter henne i trubbel utan även dom själva. Hur fan tänker man där liksom? Hon hjälper och de andra stjälper. Manuset och karaktärerna är så tröga att hela filmen bara blir dum och därför väljer jag att inte bry mig om handlingen och inte heller dennes karaktärer utan jag koncentrerar mig enbart på den vackra dansen.

 

Dansen i sig är som ett sällsynt mästerverk, men det är tyvärr inte filmens handling.

 

Jag har aldrig sett dans som en form av konst, men när jag tittade på Step Up Revolution så ändrades min uppfattning på grund av ett enda dansnummer där de fick den bokstavliga konsten att vakna till liv. Alla de dansnummer som vi får se i filmen är otroligt vackra och varierande och även om dansen får mig att börja vilja gråta så räcker det inte för att göra filmen bra. Det är för stora luckor i manuset som inte är genomtänkta och en för mager handling för att kunna blåsa mig ur stolen, romantiken som vi dessutom få se är inte ens charmig och just därför blir Step Up Revolution som en döende stjärna i rymden. Filmen må lysa starkt under vissa stunder men på det stora hela så är den som en lätt glöd i kaminen och glöms därför också bort. Step Up Revolution är som levande konst men inte en film, så skulle jag nog beskriva den.

 

Det må glänsa om dansarna men filmen saknar glöd.